Blogg

Jo, i torsdags kväll åkte jag och Frida till Drevsjö för att möta och heja på 12-spannen i långdistanstävlingen Femundlöpet. Förra året hade tävlingen VM-status och jag var där och tittade på starten i Röros. Underbar upplevelse och jag blev förändrad för livet (i år igen). Låter kanske kontigt men jag ska försöka förklara eftervart. Vi möttes av eldar med halmbalar runt. Där fanns kokkaffe, våfflor och kolbotten. många var klädda i fårskinnskläder och hade nästan hela lamm på huvudet som värmde i den -30 gradiga kylan. Vi hade tagit på oss massa kläder och åt lite matsäck i samlingshuset Fjällvang. När ekipagen kom så hade de kört 15 mil sedan kl 16.00. Snabbt jobbat alltså!

Jag njöt i fulla drag av stämmningen och att se hundarna som var överlyckliga att vara ute och jobba. Vissa hade svårt att acceptera ett stopp för att köraren skulle plocka åt sig en halmbal och protesterade med skall och hopp. Inte trötta än på långa vägar. Fantastiskt vad dessa djur orkar och klarar. För att inte tala om hundkörarna. Vilket jobb att genomföra detta äventyr. Krävande är för litet ord.

Det som sköljer över mig när jag får uppleva detta är att jag blir påmind om hur fantastisk naturen är och de djur som lever där. För 10-15 år sedan var jag ute på fjället mycket, 3 veckorsturer med skidor och tält vintertid och många vandringar på sommarfjället. När jag fick barn har jag tyvärr kommit ifrån det där. Barn är ju inget hinder för att vara ute men hjulet rullar så fort ibland. Det är bra att stanna upp och reflektera vad som ger energi och prioritera. Jag saknar detta så mycket och har egentligen inget som hindrar mig för att spendera mer tid ute på fjället. All utrustning finns ju hemma och fjället är bara utanför dörren. 

Att ha ett eget spann är också en dröm men jag vet att rätt tid är inte nu, utan den tiden kommer till slut. Då är långdistans det som intresserar mig eftersom naturupplevelsen tillsammans med sina hundar är halva grejen, eller nästan hela. Det kanske finns möjlighet framöver att jag lär mig köra spann och hjälpa till som funktionär eller handler på tävlingar.

Så nu har jag lovat mig själv att utnyttja det som finns runt mig bättre och ta tillfällen att ladda - ute- på - fjället. Med och utan hund. Med och utan familjen.

Eftersom det har varit tokkallt och både ungar och jag är sjuka så har hundarna gått in i stand by-mode. Är så nöjd med min Bibbi att hon bara gillar läget och kopplar ner, tillsammans med oss. Själklart är hon helt galen när vi väl går ut men inne är det lugnt och sköt. Beyla däremot visar lite kryp i kroppen när det inte händer så mycket. Hon far omkring som en torped på möblerna och vill leka. Men hon är även ungarnas bästa medicin för att må bättre när man är sjuk. De nästan slåss om att få ha henne brevid sig. Men snart har vi ju en till!

Förra veckan skedde många tråkiga saker. Fyra riesens blev änglar. Olycka och sjukdomar. Tänker mycket på deras familjer som upplever tomhet och saknad.

Istidsträning...ja, det är träning som försiggår i kallare temperaturer än -15 grader. Vi bedriver en del sådana aktiviteter just nu. I morse vakande vi till -29 grader.....

Idag har vi repeterat:

• "stänga låda"
•  "släcka-tända lyse". 

Vi har lagt till:

• "stängs diskmaskinsluckan"
• "stänga av vattenkokaren" 
• "skjuta in barnstolen"

Går finfint, Bibbi är grymt fokuserad och erbjuder snabbt beteenden.

Beyla har idag fått jobba på:

• snabba lägganden under baklängesmarsh
• apportering 
• ställanden under baklängesmarsh
• stationsträning på platta. 

Hon börjar bli duktig på att erbjuda beteenden hon med och är så söt så man vill äta upp henne.  Se fotot ovan så förstår ni att den hunden kan komma undan med mycket. Men...hon är en riktig KLEPTO. Snor allt..eller i alla fall Bibbis dragsockor, barnens strumpor, pappersflygplan mm.

Dagliga frågor från nyfikna som undrar om Bibbis löp och ja.......hon har inte börjat ÄN. Från att ha löpt 3 ggr om året till vadå...2 ggr, eller?! Självklart ska hon göra sig märkvärdig. 

Det har också varit diskussioner ang klor hos riesens. Bibbis klor växer tokfort, som en häxas...Det är även ett stort slitage på hennes klor som springer ca 4 mil i veckan på snö och grus året runt. Det är inte alltid hon har sockor. Hon sliter dem hyfsat jämnt och med tanke på påfrestningen så är de väldigt starka. Och intakta.

Jag ser fram emot torsdag natt..väldigt mycket. Ni som inte redan vet får vänta till nästa inlägg.

Vi på klubben har lekt mattläggare i måndags. Superfint och hur grisbra som helst. Lördag blir det invigning för Fjällriesens del. Bildbevis här i Vinter-12 albumet,

Hörs!

Jag blir varje dag påmind om hur mina hundar förhåller sig till sin omgivning och hur de uttrycker sina känslor. I tillvaron de är i nu finns bara positiva signaler att de njuter av livet. Glädje mot familjen, tillgivenhet mot människor som besöker oss visar att de har förtroende och litar på folk. Äter bra och kopplar av inne. Full fart ute i snön med tokryck och bus. Även beyla tar initiativ till lek både inne och ute även fast Bibbi är en brötmaja för henne att leka med. Ute på gården hittade Bibbi en av Beylas små "slappisar" (en sladdrig skunk med pip) och gjorde fina, tydliga inviter på att Beyla skulle komma och ta den. Alltså för er som känner min Bibbi vet att hon lika väl kunde tagit den, stuckit iväg och dödat den.  När vi är hos mamma med alla hennes små hundar och valpar så är hon mysig lektant till de små pirayorna. 

Jag läser just nu om oxytoxinets påverkan på oss, alltså närhet och beröring. I högskolekursen Djurs medverkan i vård och social omsorg 7,5 p så får jag en vetenskaplig förklaring till det jag känner (och många andra djurägare) när vi umgås med våra djur. Detta är det jag vill att alla som behöver hjälp eller kärlek ska få uppleva. Ser med stor spänning fram emot terapihundskursen i vår och har fått kontakt med en kvinna som ska hjälpa mig forma en verksamhet mot kommunen när jag är färdigutbildad. 

Löpet......vad ska jag säga om det......inget...saknaR ORD.......VAR ÄR DET?

Blev tillfrågad om att delta i Vindelälvsdraget i mars. Varit ett mål i många år men nu kan jag inte planera för det. Får bli nästa år. 

Min 3-åring föreslog igår att Bibbi skulle dra dem. Tidigare har hon dragit dem på bob men nu åkte grabbarna slalomskidor (på platten) på vår gård. Två draglinor i olika längd så de inte hamnade brevid varandra och koppel på svarta damen så småsprang vi på nyplogad väg. Killarna hade stenkoll på att hålla avstånd till hunden. Bibbi fick jobba bra och tyckte det var kul. Hon hade gärna dragit 10 ggr fortare.

Bibbi är exemplarisk i spåret med husse. I och med att hon vägrar dra honom (hon har stor respekt för honom) så springer hon lös brevid. vi får ha hund på skejtdelen i alla Idre Fjälls spår och hon går aldrig fram till någon annan person eller hund. Det blir ungefär 4 mil i veckan för henne. Eftersom hon fixar att låta bli folk o fä när hon är med husse vet jag att hon kan hålla sig ifrån att hångla med alla. Det visar oxå då att om jag får mer styr över det sociala, energiska monstret i henne så kommer det gå fort att avancera på tävlingsplanen.

Nu en promenad i -17 grader. röd overall på Beyla alltså!

Ja, nu är det antingen eller. Träning med hundarna eller soffamys. Inte så mycket däremellan.

Ridhusträningen var en lyckad happening, speciellt för min roliga lilla hund. Det jag var spänd på att se var om hon fixade att jobba i det kyliga ridhuset och hur hon betedde sig med det hästskitimpregnerade spånet. Beyla betedde sig närapå exakt som hon gör hemma i hallen när vi tränar. Glad, pigg och motiverad. Det jag märkte var att om jag försökte leka så blev hon lite splittrad men vid godisbelöning var hon följsam och hade en fin attityd. Det gör mig inget om hon är ännu mer PÅ men det är en fin nivå för inlärning. Hon kunde till och med tänka sig att ligga i spånet och apportera. Ingen notis om de andra hundarna. Det här blir bra.

Bibbi var till en början fläng men samlade sig sen. Vi gjorde några katastrofrutor (har funkat väldigt bra annars) så det får jag fixa med hemma. Fritt följ, stegförfl och vändningar var riktigt bra (tack, Jenny för tipsen), även hopp-apport blev super. Vi tränade på att göra riktigt även om apporten "råkar" hamna väldigt snett.

Det ligger många nya bilder i albumet Vinter-12 för det finns tydligen ingen funktion på bloggen för flera bilder i blogginläggen. Beyla har vant sig vid snö och kyla för nu är hon inte lika sjåpig utan kutar efter Bibbi i lössnön. Lite lek kan det oxå bli ute ibland. Den lilla råttan är på köksbordet när ingen är hemma och checkar om vi glömt något gott. Hon har även trasat sönder en kartong med skidlärarböcker (bara kartongen, tur nog) och Husse fick ett litet spel på henne. Ungarnas lilla leksaksbob (10 cm) har oxå blivit dödad. Annars är hon så oskyldig så.

Imorgon kommer mattan till klubben och vi ska väl lägga den i helgen. Tänk att träna i T-shirt när det är -20 ute.

Har kollat upp och jämfört utbildningar för mig och Beyla. Min högskolekurs "användning av djur i vård och social omsorg" har ett samarbete med Vårdhundskolan. Tidigare så har jag tyckt att Hundens Hus, Sundsvall/Terapihund haft ett seriösare upplägg och mer djup i sin utbildning och jag står vid lite efterforskningar fast vid det. Kruxet är att Vårdhundskolan har ett mer utbrett och etablerat samarbete hos kommuner och ett påbörjat internationellt kvalitétssäkringsarbete. Vårdhundskolan använder sig av meriterade instruktörer runt om i landet som man går hos med jämna mellanrum medan Terapihundskolan har fasta specialinriktade instruktörer som handleder ekipaget under 1 år. Tror mer på en terapihundsinstruktör än en Immi-instruktör som är godkänd av Vårdhunskolan under en helgkurs...Svårt det där!

Kursen jag läser nu är i alla fall vansinnigt rolig och jag är då inte så peppad att läsa min specialpedagogik som jag oxå har samtidigt.

Ska vekligen försöka redigera filmen om Bibbis "köksarbete" och Beylas ridhuspass!

Jaha, några dagars uppehåll på bloggandet.

Har varit på skola i Mora medan hundarna har varit hos min mamma. hon har en underbar svart Mopstik på snart 5 år, en Terrier Brasileiro som är 5 månader och just hämtat en gul Mops som är 4 månader. Det betyder att det är full fart i liten stuga när jag kommer med mina två (som snart blir 3). Men, de är en härlig flock som har kul tillsammans och där de vuxna är en god förebil och hjälp till uppfostran av de små. 

Nu ska vi i tävlingsgruppen på klubben iväg och träna i Älvdalens ridhus som vi hyrt. Videokamera och skrivbok är med. Likaså kaffe! temperaturen ute har stigit från -20 grader till -6 idag. Mycket tacksam för det. Ska bli en trevlig dag och jag får väl på vägen dit planera min träning för dagens pass, har inte hunnit med det.

Jag har fått bilder av Kennel Sidbäck på vår nya lilla kommande kompis Dumdum som kommer i nästa inlägg.